Yta men inget innehåll – Gloss but no substance

Över den gågna helgen hade man gjort om Champs Elysées till en enda lång agrikulturutställning. Det var Frankrikes unga bönder som ville visa upp sig och sina produkter. När jag gick där och tittade på ditforslade kor, grisar, får och allehanda grönska slog det mig plötsligt att det faktiskt var en rätt tråkig tillställning. Och mycket fransk.

Först och främst var det dåligt förklarat – jag är uppvuxen i staden och ser inte skillnad på olika grödor. Det var förklarande skyltar utsatta, det var det men de stod inte på alla sidor utan bara på ena sidan av varje utställningsavdelning. Så ville man veta vad det var man tittade på fick man traska runt. Men det var bara det att det var ca 150 personer till som hade samma idé. Efter ett tag så slog det mig att själva slutprodukterna inte fanns till salu någonstans. Aningens märkligt, här ville man visa vad landsbygden bidrog till men ingenstans såg man slutprodukterna. Hade detta varit Belgien hade man inte kunnat röra sig för alla stånd som sålde lokala produkter. Jodå, det visade sig att man kunde köpa produkter, men de hade man ställt litet längre bort. Ca 2 kilometer – Champs Elysée är en lång boulevard.

Och det är här det franska kommer in. De är bra på att tänka, men sällan på att agera. Varför gick det inte att blanda utställning med försäljning? Varför berättade ingen inte om det vi såg? Varför inga guidade turer i grönskan? Varför inga vallhundar som visade upp sina konster? De är bra på att tänka, fransmännen. Och detta var väl genomtänkt, men inte så bra omsatt i praktiken. Som så ofta – ofta mycket polerad och glassig yta men sällan någon substans.

—-

Over the weekend Champs Elysée was turned into an agricultural show. France’s young farmers wanted to show themselves and their products. When strolling amidst cows, pigs, sheep and all sorts of greenery it suddenly struck me that this was a rather boring event. And very French.

First of all, it was poorly explained – I’m a city girl and don’t see the difference between different crops. There were explanatory signs yes, but only one per exhibit. So if you wanted to know what you were looking at you had to trudge around the exhibit until the sign was found. But it was just that there were always about 150 people who had the same idea. After a while, it struck me that the final products where nowhere for sale. Bit odd I thought, here they wanted to show what the countryside contributed to but nowhere could you find the final products. Had this been Belgium, one wouldn’t have been able to move for all the stalls selling local produce. Yes, it turned out that you could buy products, but the stalls had been set a little further away. Approximately 2 km – Champs Elysée is a long boulevard.

And this is where the French comes in. They are good at thinking, but rarely on acting. And this event was very well thought up. But badly acted on. Why wasn’t it possible to mix the exhibition with stalls serving and selling food? Why didn’t anyone explain what we saw? Why no guided tours of greenery? Why no shepherding dogs showing off their tricks? As so often in France – an often highly polished and glossy surface, but rarely any substance.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s