Du milde, de Villepin? – Dear me, Villepin?

Dominique de Villepin och Nicolas Sarkozy är på många sätt varandras motsatser. Villepin; lång, aristokratisk och handplockad av Chirac för sitt intellekt. Poet och författare. Född i en välbärgad och framstående familj, utbildad vid elituniversitetet nummer ett för den politiska klassen: École nationale d’administration. Aldrig demokratiskt vald till något av sina ämbeten.

Sarkozy; kort, hetsig, ”har aldrig fått något gratis,” aldrig tillhört eliten, aldrig gått på någon elitskola: en underdog, en self-made man   men med en betvingande, dominerande och aggressivt ambitiös personlighet och en förmåga att övervinna alla hinder. En man som tack vare sina personliga egenskaper lyckats bli vad Villepin aldrig gjorde – Frankrikes president.

Dessvärre även en man besatt av kontroll, säkerhetslagstiftning, polisinsatser och skärpta straff. Omgiven av som mest verkar vara ett gäng trogna vänner. Resultatet har blivit en irrationell politik av spektakulära utspel, nya repressiva lagar och punktvis hårdare tag.

Den senaste tiden har innehållit ett flertal utspel av den typen, alltid med de mest fattiga och utsatta som måltavla. På besök i Seine-Saint-Denis den 20 april klargjorde presidenten att han ville se oupphörliga ingripanden och ”polistrakasserier” mot små och stora brottslingar, samt indragna barnbidrag till föräldrar med skolkande barn.

Villepin framstår lätt som den civiliserade och tänkande högern bredvid den alltmer högerextreme Sarkozy. Han uttrycker oro över presidentens politik. Han anser att den är ”oerhört farlig” eftersom den leder till konfrontationer som Republiken sedan kan ha svårt att hantera. Till Le Figaro säger han: ”Hur kan man reducera problemen i Seine-Saint-Denis till en säkerhetsfråga, när det finns frågor som är sociala och ekonomiska?” Och beträffande burka-förbudet, som bisarrt nog högprioriteras av regeringen, så varnar han för överreaktioner och lagstiftning driven av känslor – något som Sarkozy däremot tycks ha satt i system. Hur märkligt det än kan tyckas, Villepin är just nu en av den franska högerns mycket få förnuftiga röster.

Det är oroväckande om valet till höger skall stå mellan en ständigt upprörd Sarkozy, och Villepin, en man som inte vet vad demokrati är.

Dominique de Villepin and Nicolas Sarkozy , are in many ways opposites. Villepin, tall, aristocratic and hand-picked by Chirac for his intellect. Poet and writer. Born into a wealthy and prominent family, educated at the elite university number one for the political class: École nationale d’administration. Never democratically elected to any of his posts.

Sarkozy, the short, fiery, ”has never been given anything for free,” never belonged to the elite, have never attended an elite school: an underdog, a self-made man – but with a compelling, dominant and aggressive, ambitious personality and an ability to overcome all obstacles . A man whom because or despited of his personal qualities managed to become what Villepin never did France’s president.

Unfortunately, he is also a man obsessed by control, security legislation, policing and longer sentences. Surrounded by what to seem be a gang of loyal friends, the result is an irrational policy of spectacular moves, new repressive laws and an overall tougher approach.

We have seen quite a few of these moves, always with the poorest and vulnerable as a target. On a visit to Seine-Saint-Denis, April 20 the president made it clear that he wanted to see incessant police interference against criminals, as well as discontinued family allowances for children skipping school.

It is easy for Villepin to depict himself the representative for the civilized and thinking right, beside the increasingly right extreme Sarkozy. Villepin expresses concern about the president’s policies. He believes they are ”extremely dangerous” because they might lead to confrontations that can turn in to national problems. To Le Figaro, he says: ”How can you reduce the problems in the Seine-Saint-Denis to a security issue, when they are social and economic issues?” Concerning the burqa ban, which bizarrely, is a high priority by the government, he warns of overreaction and excessive display of emotions – a way to govern that Mr Sarkozy, appears to have put into system. How strange it may seem, Villepin is now one of the French right-wing, very few sensible voices.

It is a worrying state of the right if the choice is between a constantly upset Sarkozy, and Villepin, a man whom doesn’t seem to know what democracy is.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s