Enbart i Frankrike – Only in France

I går fick jag höra att jag inte hade bråkat tillräckligt…

Jag är kassör i en förening för kommunikatörer, International Association for Business Communicators. I den rollen har jag en längre tid försökt att öppna ett nytt konto i franska motsvarigheten till Nordea. Och eftersom fransmännen aldrig blir riktigt glada förrän det är krångligt har detta kontoöppnande haft sina sidor. Till kontot har vi knutit internetåtkomst, det får man inte med automatik man måste tala om att man vill ha det. Men hur det nu har varit har vi aldrig fått några koder så vi (läs jag) kan koppla upp mig. Efter att ha förhört mig med mina styrelsekollegor om de eventuellt hade fått koderna började jag ringa till Posten för att efterlysa dessa koder. Första gången jag ringde fick jag det något nonchalanta svaret:

– Oh, Madame. Det har hamnat i glömskeboken. Jag lanserar igen, ni har allt inom 10 dagar.

Inte kom det några koder. I går var det dags igen. Jag ringde först till det angivna numret, det var fel nummer men de såg i alla fall klart och tydligt att vi hade internettjänsten. Men jag skulle i alla fall ringa direkt till Pariskontoret och så fick jag numret dit. Jag ringde och efter ungefär 36 försök fick jag tag i någon som var mycket vänlig och rar men så okunnig som bara en fransk postanställd kan vara. Hon hittade så klart ingenting, men jag insisterade. Så småningom kopplades jag vidare till en något mindre okunnig postanställd. Postanställd nr. 2 var aggressiv och otrevlig, så det var jag med. Och vi hade ett trevligt bråk, jag hävdade att vi hade beställt tjänsten internetbank, hon hävdade att vi inte hade beställt. Så där höll vi på ett tag tills hon faktiskt läste i vårt kontrakt som hon hade i elektronisk form. Tanten blev tyst, sådär tyst som man blir när man bråkat med någon och man inser att denne någon haft rätt hela tiden. För visst hade vi beställt internetbank. Men posten hade aldrig skickat några koder.

Så nu skall vi få våra koder.

Innan vi la på under ömsesidiga hedersbetygelser kommer så kommentaren jag aldrig trodde jag skulle få höra:

– Madame, hade jag varit ni hade jag bråkat MYCKET mer. Ni var väldigt artig.

—-

Yesterday I was told that I didn’t make enough noise …

I’m the treasurer of an association for communicators, the International Association for Business Communicators. In that role I have for a long time been trying to open a new account in the French postal bank. And because the French have never really happy until it’s complicated, this account opening has been going on for a while. When opening the account, we opted for internet account access. This is not automatic here in France, you have to state that you want it. But we never received any access codes. After having interrogated my fellow board members if they had received the codes, I started to call the post office to get codes. The first time I called I got there a nonchalant response:

– Oh, Madame, il s’agit d’un simple oubli. Je relanse votre dossier et vous aura les codes d’access dans dix jours.

Of course there never came any codes. Yesterday I went about it again. I first called the specified number, it was the wrong number but they could clearly see that we had subscribed to internet access. But I was advised to call directly to the Paris office and I got the number there. I called and after about 36 tries I got hold of someone who was very friendly and sweet but as ignorant as only a French postal worker can be. She found nothing, of course, but I insisted. Eventually I was connected a somewhat less ignorant postal employee. Employee No. 2 was a gorgon. And we had a nice fight, I argued that we had ordered the on-line service, she claimed that we had not. And so we went on for a while until she actually read our contract, which she had in electronic form. The gorgon became quiet, as quiet as you get when you’ve been arguing with someone and you realize that the person had been correct all the time. Because for sure, we had subscribe to internet access. But the Post had never sent any codes.

So now we’ll get our codes.

Before we hung up in mutual reverence I got a comment I never thought I would hear:

– Madame, if I had been you I would have made a LOT more noise. You were very restrained and polite.

3 responses to “Enbart i Frankrike – Only in France

  1. ”Allt som har en en början har ett slut !”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s