Job hunting – Att leta nytt jobb

Since my employer has closed the department I was hired to take over, and is selling its international daughter companies, I look for new opportunities. It has its sides… First of all you are incredible vulnerable in that situation. Secondly, I wonder sometimes over employers and their arrogance. Today it is the buyer’s market, I understand that, and what’s on offer (job seekers) is larger than the market (jobs). But maybe precisely because of this, prospective employers could show more respect? Or they are just very clumsy, there is that possibility.

For the ones like me, the labour market relatively international. I look for positions in six different countries. It is absolutely no problems; one can get far with telephone and electronic support. But some time during the process one must meet. Then, the prospective employer either buys me a ticket, or I buy and get reimbursed. There are never any problems.

Except for employers and recruiters based in the UK

And this is what got me speculating – why advertise one on an international job board if only candidates from next turf come into question? The internet is per definition international but nothing stops the advertiser to state in the ad that no travel costs are covered – then it is I as candidate that decides if I apply for or not. It is as if one is on” The Continent” and it is far, far away. Sometimes when I speak with London based recruiters I point out that it is faster for me in Paris to travel to London than it is for someone in Glasgow. It sets at least things and things in a perspective – although it does not change their attitude that I am literally on another galaxy.

There is really nothing to this blog post other than that I wonder how international the international labour market is actually…

—————-

Eftersom min arbetsgivare har stängt den avdelningen jag var anställd för att ta över och håller på att sälja av alla sina internationella dotterbolag letar jag nytt jobb. Det har sina sidor… För det första är man väldigt sårbar i den situationen. För det andra undrar jag ibland över arbetsgivare och hur arroganta de är. Visst förstår jag att det just nu är köparens marknad och utbudet (arbetssökande) är större än marknaden (jobb), men ändå kanske just därför behöver som presumtiv arbetsgivare vara mer ödmjuk? Eller så är de bara klantiga, det finns den möjligheten.

För några av oss är arbetsmarknaden relativt internationell vilket innebär att vi söker jobb i flera olika länder, själv letar jag aktivt jag i sex länder. Det är det inga problem med man kan komma långt med telefon och elektroniska hjälpmedel. Men det är klart någon gång under processens gång måste man träffas. Då brukar den presumtive arbetsgivaren antingen köpa mig en biljett, eller så köper jag en och får pengarna tillbaka. Det är aldrig några problem. Utom en gång då företaget i fråga inte hade budgeterat för en biljett. Och det var det som fick mig att fundera – varför annonserar man på en internationell website om man enbart vill ha nästgårds kandidater? Internet är per definition internationellt och man kan räkna med internationella kandidater, tjänsten var internationell den med. Inget hindrar att man skriver ut i annonsen att inga resekostnader täcks – då är jag som kandidat som bestämmer om jag söker eller ej. Ytterligare en intressant poäng är att det är nästan enbart med engelska företag och rekryterare det händer. Man är på ”Kontinenten” och det är långt borta. Ibland när jag talar med en londonbaserad rekryterare brukar jag påpeka att det går fortare för mig i Paris att ta mig till London än det gör för någon i Glasgow. Det sätter åtminstone saker och ting i ett perspektiv – även om det inte ändrar inställningen hos personen ifråga.

Det är inte så mycket jag vill säga annat än att jag undrar hur internationell den internationella  arbetsmarknaden är egentligen…

–