Snö – Snow

Idag var det kul att ta sig till jobbet. Vädret har blivit mildare så det har börjat snöa – och alla städer är väl vackra i vinterskrud. Men jag upphör inte att fascineras av fransmännens förhållande till snö. De har inget. Vilket i sig är märkligt eftersom de varje år på tidiga våren drar i stora lämmeltåg för att åka skidor.

Nåväl, först har vi strejk på en pendeltågslinje. Den strejken har nu fått sympatisörer på en annan pendeltågslinje, och så snöade det. Hörde jag kaos? När jag kom ut på min gata, rue Caulaincourt, var den helt blockerad av tre stadsbussar som inte kunde ta sig varken fram eller tillbaka. Det var 2 cm snö och en liten backe. Jag förstod aldrig varför det inte gick att ta sig över. Och nu skall alla veta att jag är skåning så om det är något jag INTE kan är det snö i kombination med backar. Men även jag kunde hanterat detta. Men bussarna stod där och köerna blev längre och längre. För en gångs skull tog jag tunnelbanan. Valfrihet är bra.

Extra kul var det när jag kom fram till La Défense där kontoret ligger. Området har ett marmorliknande material på trottoarerna. Smält snö, vatten och marmor är ingen bra kombination. Man känner sig som Bambi på hal is.

Jag har tjocka, missklädsamma sulor så jag roade mig med att se alla fransmän halka omkring och göra akrobatiska språng. 

Eller som en klok vän uttryckte det: I slutändan handlar det bara om sulor!  

—

Going to work was fun today. The weather is milder so it has started to snow – and all cities are beautiful when dressed in snow. But I am thoroughly fascinated by the French and their relationship to snow. They have none. This in itself is strange since they every year early spring goes to the French Alps to ski.

Anyway, we have a strike on one of the suburban train lines. This has spilled over and a second line is sympathy striking and then the snow – chaos is just the first word. When I got out on my street, rue Caulaincourt, it was completely blocked by three buses that couldn’t move forward or backward. It was 2 cm snow and a small, tiny hill. I never understood why they couldn’t pass. And everybody should know that I’m from Scania, so if there is something I DON’T know about it is snow and hills, be they ever so small. But even I could have managed this. But the buses just stood there and the queues got longer and longer. For once I took the metro. Multiple choices are good.

When arriving to work it became even funnier. I work in an area called La Défensem where the side walks are paved with a marble like material. Molten snow, water and marble are not, but not a good combination. You feel like Bambi on ice.

I wear thick, unfashionable soles so I amused myself by watching the French perform acrobatic steps I don’t think they knew they could!  

As a wise friend of mine said: In the end it all comes down to soles.